På vår tomt har vi en jättestor knäckepil Salix fragilis. På tok för nära huset förmodligen (grenarna klonkar i takplåten när det blåser...) men den får mer än gärna stå kvar där i många år till! Redan nu på våren är den vacker med sina bulliga trädkronor och ännu bättre blir det framåt sommaren. Då spänner vi upp hängmattan mellan knäckepilen och den ännu högre cembratallen och ligger där och blickar upp på lövtaket :-)
På http://linnaeus.nrm.se står att läsa:
"Knäckepil är ett stort träd som ofta har en mycket tjock stam med grov, svartaktig och djupt fårad bark. Kvistarna är kala och släta och bryts av mycket lätt. Bladen är långa, lansettlika och finsågade i kanten, blankt mörkgröna och kala på båda sidorna..... Artnamnet fragilis kommer av latinets frangere (bryta) och betyder skör, namnet syftar på att kvistarna lätt bryts av." (jojo, hela gården är täckt av kvistar, som blir extra tydliga när de hamnar på snön! Mindre snyggt, men det får man väl ta då... ;-) )
Salix växer i de flesta jordar, bara inte alltför torrt. Det är ett relativt snabbväxande träd som tål beskärning bra. Knäckepil påträffas ofta vildväxande utmed åar och andra vattendrag och den har ju ett bra sätt att sprida sig - grenarna knäcks, färdas en bit med vattnet och en ny planta gror på nytt ställe.
Ha en riktigt härlig vårhelg! Bor du i Umeå-trakten tillbringar du förslagsvis helgen på Trädgårds- och Antikmässan på Nolia! :-)